And all I ever needed was someone to come around.

När färgerna mattats av..

Sitter i Örnsköldsvik, i min lägenhet. MIN underbara stad, MIN underbara lägenhet. Och ingenting känns som det brukar när jag kommer "hem". Det känns helt plötsligt inte som hem längre?
Jag stod på torget idag, tittade mig omkring, och såg alla människor. Människor som stressar från lunchen till jobbet, skolungdomar som precis börjat om skolan, alkisarna som alltid suttit på samma bänkar. Och det slog mig - det här är inte staden jag förälskade mig i för två år sedan. Den där forna glansen med en ny stad är som bortblåst.
Vad har hänt med mina drömmars stad?
Förmodligen försvann den i och med att mina fina vänner flyttade härifrån. Staden är inte lika vacker ur en ensam synvinkel..

Lunchade med världens bästa Stina, och OJ vad jag saknat den tjejen.
Det tog emot att säga hejdå, för jag vet inte när vi ses igen. Hon flyttar snart till Sundsvall och när jag kommer tillbaka till Övik igen är hon borta. Min fina fina vän...

Var och när kommer mitt hjärta känna sig hemma igen?

Hello darkness my old friend.

Nu var det ett tag sedan jag skrev. En välbehövlig paus från allt kanske man kan säga.
Mitt liv rullar på precis som det ska och jag har mått ovanligt bra på sista tiden. Jag har släppt massor av saker som legat gömda i hjärtat och skavt.
Jag kan vakna med ett leende på läpparna, och det är en ovanlig känsla. Nu är det faktiskt min tur, äntligen!

Men fortfarande kan dom där kvällarna komma, när det värker till lite extra i hjärtat. Ikväll är en sådan kväll.. Ensamheten tränger sig på som en ovälkommen gäst, och mörkret känns mer skrämmande än vanligt.
Tänk när man var liten, när det mest läskiga med mörkret var monster i garderoben eller spöken under sängen. Nu när man blivit äldre innehåller mörker så mycket mer än monster och spöken, det innehåller verkligheten och den där ensamheten vi alla kan känna ibland.

Imorgon är en ny dag, och det ljusnar snart ute. Och med ljuset försvinner mörkret.
Jag tänker inte låta mörkret skrämma bort mig, jag är starkare än så, även om hjärtat värker till lite extra ikväll.

I remember tears streaming down your face when I said I'd never let you go.

Godmorgon! Eller ja...
Sista passet för denna sommaren på kirurgen i Övik. Ikväll bär det hem mot Lycksele igen.
Det är konstigt ändå, trots att jag är väldigt ensam här, och har längtat hem till vännerna i Lycksele nu på sista tiden. Så kommer jag nog också att sakna lite av den här ensamtiden här.
Dom där kvällarna med musik, tända ljus och en kopp te bara för mig själv.
Men till hösten kommer jag tillbaka till min lilla lila låda :)

På återseende Övik! :)

Follow your heart and nothing else

Sådärja, då har snart denna vecka gått också. Och vilken vecka det har varit!
Har nog inte haft såhär mycket besök som jag haft i veckan på länge.

Först kom Elin och Lisa hit i söndags, och stannade till måndag morgon. Vi åt middag på olles, tog en promenad, spelade lite minigolf, såg film och pratade massa "strunt". Haha
Sen jobbade jag en sväng på tisdag, och efter jobbet kom Katarina hit och hälsade på. Det blev en rätt så tidig kväll, då vi dagen efter åkte till IKEA och körde en heldag med shopping. Och oj vad vi sprang runt i alla affärer. Tror nog vi tog ALLA affärer på Birsta köpcenter ;)
Sen stod en utekväll på schemat när vi kom hem, men nej. Det slutade med att vi däckade i våra sängar innan klockan 22.00. Haha, men det var himla skönt efter en sån perfekt dag!
Idag blev det en sväng på stan här i Övik innan det var dags för Katarina att styra mot Lycksele igen.
Tack alla inblandade för en jättekul vecka!

Nu är det bara en jobbhelg kvar innan jag sticker från Övik, och styr mot Lycksele jag också. Sen så får vi se hur länge jag stannar där denna gången. Men det lär bli mer än några veckor bara iaf. Jag vet inte riktigt om jag vill vara kvar här i Övik längre. Efter skolan är färdig blir det nog att dra vidare mot något nytt spännande ställe! Längtar redan, fast det är nått år kvar. Men men, jag får stå ut ett tag till...

Nej, nu ska jag göra mig någon mat!
På återseende.

All that you need now is in

your soul and you can do this

Come morning light, the sun is going down.

I en timme har jag skrivit, suddat och skrivit om detta inlägg. Jag kommer ingenstans. Har även försökt skriva på papper, men de slutar bara i papperskorgen..
Vad vill jag få ur mig? Jag önskar jag visste själv, men antar att det blivit för mycket i skallen så ingenting kan komma ut istället. Typ förstoppning i hjärnan, kan man ha det?

Jag känner mig arg, ledsen, glad, ivrig, ensam och rädd på samma gång.
- Arg, på er som fick/får mig att tvivla på mig själv och tro att jag inte duger.
- Ledsen, över att jag inte tar tag i mitt liv och följer mina drömmar fullt ut.
- Glad, för de fantastiska människor som står vid min sida i regn och solsken.
- Ivrig, på att se vad framtiden bär i sitt sköte.
- Ensam, för att jag bor långt ifrån alla de människor jag älskar mest och för att jag bor i en stad som helt plötsligt känns väldigt främmande och skrämmande.
- Rädd, för förändring.

Förvirrad tjej? Men skoja inte...

But that was then, and this is now.

Har så himla mkt att skriva egentligen! Men först av allt vill jag börja med att ännu en gång säga GRATTIS till världens bästa storebror som i lördags fyllde 30 år. Du är så himla bra, på alla sätt och vis, och jag är verkligen lyckligt lottad som får ha en sån underbar storebror som dig!
Mina syskon är verkligen det viktigaste i mitt liv, och jag skulle inte för något i världen vilja byta. Trots våra bråk ibland så älskar jag er mest av allt!

Nu ska jag strax dra iväg till jobbet, en natt kvar av två. Och imorgon åker jag till Stina i Sundsvall, kommer bli huur mysigt som helst. Bara ta de lugnt, gå en sväng på stan kanske och sen kolla lite artister och hänga i öltältet resten av kvällen.
Dock är jag bara ledig en dag så det blir att åka tillbaka på torsdag och jobba.

Nej, nu måste jag hoppa in i duschen!
Tjingeling

I just wanna throw my phone away
Find out who is really there for me