Tänkte sammanfatta lite av min senaste vecka, en sjukt tuff vecka med mycket konstiga undersökningar på sjukhus, lite sömn och ännu mindre aptit..
Dag 1 - 9/1 2012Jag och Emilia satt på skolan för att skriva klart ett arbete som skulle vara inlämnat senare den veckan. Jag har på sista tiden känt mig väldigt less på skolan och bara allmänt trött på allt, men konstigt nog var detta en av de bra dagar gällande skolarbete, jag var sjukt pepp på att göra klart arbetet och allt flöt på bra.
Vid 16.30 tiden skulle vi gå och handla mat, men väl där inne så känns det som att någon helt plötsligt börjar mata knytnävsslag i nacken på mig och en konstig värmande känsla sprider sig i hela huvudet. Jag har aldrig känt något liknande så jag blir väldigt rädd. Går i alla fall tillbaka till skolan då jag tror att det är någon muskelspänning i nacken, men väl där så märker både Emilia och jag hur mitt ena ögonlock börjar hänga mer och mer. Där och då bestämmer vi oss för att det är nog lika bra att åka in på akuten och undersöka, bara för att vara säker.
Väl på akuten så får jag komma in i stort sett på en gång, de sätter nål, tar sjukligt många prover och en läkare kommer och undersöker grundligt mina reflexer, reaktionsförmågor osv osv osv. Får under hela den tiden inte veta vad de misstänker, utan de springer bara in och ut ur rummet som de fått eld i baken.
Lite senare kommer läkaren tillbaka och berättar att jag kommer bli inlagd, och att jag senare under kvällen kommer att få genomgå en skiktröntgen av hjärnan, och dagen därpå kommer de att genomföra en lumbalpunktion (ryggmärgsvätskeprov).
Får senare höra att de misstänker en hel rad av saker, det kan vara aneurysm i hjärnan, blodpropp, stroke osv osv osv..
Får komma upp på MAVA (medicinavd) senare den kvällen och där får jag varje timme under hela natten gå igenom kontroller, som gör att det förhoppningsvis kan utesluta stroke.
Dag 2 - 10/1 2012Hela denna dagen är i stort sett som ett töcken, då jag inte minns mycket alls. Jag var helt slut efter natten då jag knappt sovit något pga. kontroller och huvudvärken.
Men det var i alla fall denna dagen jag skulle få göra lumbalpunktionen, och jisses - det gör jag aldrig om! De fick sticka mig 9 gånger i ryggen för att hitta någon vätska, detta gjordes dock i tre omgångar. Först försökte en AT-läkare, sen en överläkare, sen kom en narkosläkare och tillslut fick de skjutsa ner mig på OP för att kunna göra det mer noggrant.
Den smärtan som jag fått av denna LP kommer jag ALDRIG att glömma, inte nog med att man har fruktansvärt ont i ryggslutet, utan man får även en ohygglig huvudvärk. Det känns som att någon står och stampar hårt på din skalle. Och hur kul är detta när man har huvudvärk sedan tidigare..
Dag 3 - 11/1 2012Även denna dagen går som i ett töcken, jag ligger bara till sängs och kan inte resa mig förutom de gånger jag måste gå tre meter till toaletten.
Får veta av läkarna att alla prover som blivit tagna hittills ser väldigt bra ut, inget avvikande alls. Nu finns det bara en undersökning till de vill göra så de kan utesluta allt "farligt", och det är en kärlröntgen med kontrast. Den blir gjord sent på kvällen, men får veta ganska snabbt att även den är helt normal.
Dag 4 - 12/1 2012Denna dagen är nog en av de värsta dagarna, jag kan inte ligga, kan inte sitta, kan inte stå - kan inte göra någonting utan att må så otroligt dåligt. Huvudvärken jag känner nu är en huvudvärk jag aldrig någonsin känt tidigare. Läkarna vill dock skicka hem mig, trots att jag fortfarande inte kunnat äta/dricka på hela veckan, inte fått något dropp eller ens kan ta mig till toaletten utan stöd. Försöker förklara hur pass dåligt jag mår, och en läkare verkar förstå att jag inte klarar det själv. Så hon ger mig alternativet att stanna kvar till dagen efter. Och de sätter även in 2l vätska som infusion. Ett tecken på att jag var enormt uttorkad var att jag efter dessa två liter fortfarande inte varit på toaletten en enda gång. All vätska som gick in, stannade kvar i kroppen. Inte okej för njurarna !
Dag 5 - 13/1 2012Dags för hemgång! Linda och Amir kommer och hämtar mig, får ligga ner i baksätet för att inte kräkas under färden. Får hjälp in i lägenheten och ja, här har jag legat sen dess.
Kan fortfarande inte stå upp långa stunder, får ta små små ryck då jag kan ställa mig i duschen, eller kanske plocka ihop lite disk. Men mer går det inte..
Försöker nu att få i mig så mycket vätska som möjligt, då jag tror att kroppen fortfarande är väldigt uttorkad. Resorb i mitt hjärta!
Känner att det är på väg åt rätt håll, men sakta går det. Men snart hörrni, då är jag på benen igen, och då kommer jag ha mer energi än någonsin!
Detta var lite av min berättelse av vad jag gått igenom denna vecka. En vecka jag aldrig någonsin vill uppleva igen. Men framförallt har jag lärt mig otroligt mycket som blivande sjuksköterska om bemötande i vården, hur man ska vara och inte vara..
Ett stort tack till alla ni som smsat, ringt, hälsat på, hört av er på något vis för er omtanke. Ni gjorde att jag orkade stå ut denna vecka.
