Med tungt hjärta går jag vidare.

Idag har varit en riktig skitdag, en dag jag hoppades aldrig skulle komma - som kom ändå..
Jag tänkte att det nog är lika bra att skriva det i bloggen, på något sätt känns det mer skyddat än fb, även fast länkarna kommer ut där.

Idag tog jag beslutet - jag har ett studieuppehåll.
Ett år kommer jag vara borta från skolan, och under detta året kommer jag försöka tenta av gamla resttentor som följt mig som en svans under ett bra tag nu.
Jag har funderat på studieuppehåll ett tag, bara för att kunna ta tag i mig själv då jag gick vilse ganska rejält i livet där ett tag. Och detta nu när jag blev sjuk förstärkte nog bara ännu mer behovet av att ta en paus. Jag började förstå allvaret i att behöva pausa allt när både lärare och läkare pushade för att faktiskt ta det lugnt ett litet tag.
Det som känns tyngst är att jag svikit löftet till mig själv - att jag faktiskt kunde klara detta.. Jag trodde verkligen på mig själv när jag gick in i detta, men sen vet jag inte vad som hände. Mitt liv blev inte som jag planerat.
En annan sak som känns jättetungt är att jag nu får lämna klassen, jag har trivts jättebra med klassen hittills och det känns konstigt att de nu går vidare och inte jag. Det kommer vara riktigt tungt att säga hejdå till alla när de tar examen och jag får titta på och känna att "Jag hade kunnat stå där med dem".

Men men, nu är det som det är och jag kan inte göra något åt det.
Det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare.

Sååå, är det någon i Öviks-trakten som vet av ett jobb så är jag öppen för förslag!!