All this talk will make you old.

Konstig känsla i kroppen idag. Ni vet en såndär som inte går att beskriva med ord, men ändå en obehaglig känsla. Man vet lixom inte om man är ledsen eller glad.

På sista tiden har dessa känslor kommit lite då och då, jag känner mig nollställd på något vis. 

Jag är glad, för det är ju faktiskt sommar nu! (även om termometern här i Lycksele endast visar 10 grader idag)

Och jag är ledsen, för snart flyttar mina närmaste vänner från mig, till Stockholm, Sundsvall, Luleå mm. Seriöst? Förstår ni hur dött och tomt Övik kommer bli utan er?

Suck..

Nej, en dusch kanske piggar upp hjärnan. 

Sen in till Sandra, hon kanske har nått kul att säga som muntrar upp en litegrann.

På återseende.

All this time, we were waiting for eachother.

The primadonna life, the rise and fall

"I know I've got a big ego ...
I really don't know why it's such a big deal though"

-

Story of our lives? ;)

Tillbaka i Öviken igen efter ca. 5 veckor hemma hos familjen i Lycksele.

Det kändes otroligt jobbigt att åka tillbaka igen, men allt egentligen för att jag vet att jag kommer vänja mig med att umgås med älsklingsMicke igen, och den 8 juni blir det byebye Övik för hans del. Det kommer att bli sjukt tomt utan dig här min bästa fab. Vad ska jag ta mig till utan dig?! 

Hur som helst, så tycker jag vi ska göra det bästa av den sista månaden vi har tillsammans här i Övik. Och jag är övertygad om att vi kommer ha en oförglömlig månad.

Sen kommer jag ner och kraschar hos dig i Sthlm också, det kan du vara alldeles säker på!

Nej, nu kanske jag måste gå och inhandla lite mat till mitt kylskåp som just nu ekar tomt, förutom dom där äggen jag egentligen borde kastat för ca. en månad sedan..

Well, på återseende!

I threw a wish in the well, don't ask me I'll never tell.

word.

For once just let me lose myself.

Jag spritter av vårkänslor just nu! Solen skiner igenom persiennerna och gräsmattan på baksidan huset smälter mer och mer för varje dag, så snart kan man sitta där ute i solen och må gott!
Jag är så sjukligt vinterblek nu så att man skulle kunna tro att jag är en skådespelare ur Twilight. Den sk. Twilight-brännan. Nackdelen med min lägenhet är som jag skrev förra året att det blir så otroligt varmt här när solen ligger på iom att jag har nästan en hel vägg med fönster i solväggen hela dagen. Och bara ett fönster går att öppna, så nu har jag stängt av elementen för denna våren, dom behövs inte mer.

Och idag kommer Elin och Amanda! Kommer bli så sjukt kul. Först en sväng på stan i det fina vädret, sen får vi se vad som händer. Kul ska vi ha iallafall!

Nej, nu måste jag nog städa, det ser ut som ett bombnedslag här, trots att jag städade i veckan...

Tjingeling

Life is so beautiful that death has fallen in love with it

En vän fick ett tråkigt besked idag om att en nära gått bort.
Det får en att tänka efter en hel del på döden. Och vi pratade om döden idag, och kom fram till att ingen av oss är inte rädd för att dö - utan för att inte hinna alla de saker man vill göra i livet.
Om man tänker efter på hur man tänkt sig att livet ska bli och vad man vill hinna med tänker man inte på att man faktiskt har en begränsad tid. Jag som är relativt ung nu, tänker att jag har all tid i världen - för jag har ju faktiskt bara levt 22 år. Men vad som helst kan hända, när som helst. Egentligen kan man inte planera livet, utan det gäller att leva dag för dag och verkligen njuta av det fina som finns runt omkring oss.

Var dag är en gåva, och det är dags att inte ta morgondagen för givet.
Lev i nuet, inte igår och inte imorgon.

And I never really knew what to do.

And I'm a goddamn coward,
but then again so are you