I remember tears streaming down your face when I said I'd never let you go.

Godmorgon! Eller ja...
Sista passet för denna sommaren på kirurgen i Övik. Ikväll bär det hem mot Lycksele igen.
Det är konstigt ändå, trots att jag är väldigt ensam här, och har längtat hem till vännerna i Lycksele nu på sista tiden. Så kommer jag nog också att sakna lite av den här ensamtiden här.
Dom där kvällarna med musik, tända ljus och en kopp te bara för mig själv.
Men till hösten kommer jag tillbaka till min lilla lila låda :)

På återseende Övik! :)

Follow your heart and nothing else

Sådärja, då har snart denna vecka gått också. Och vilken vecka det har varit!
Har nog inte haft såhär mycket besök som jag haft i veckan på länge.

Först kom Elin och Lisa hit i söndags, och stannade till måndag morgon. Vi åt middag på olles, tog en promenad, spelade lite minigolf, såg film och pratade massa "strunt". Haha
Sen jobbade jag en sväng på tisdag, och efter jobbet kom Katarina hit och hälsade på. Det blev en rätt så tidig kväll, då vi dagen efter åkte till IKEA och körde en heldag med shopping. Och oj vad vi sprang runt i alla affärer. Tror nog vi tog ALLA affärer på Birsta köpcenter ;)
Sen stod en utekväll på schemat när vi kom hem, men nej. Det slutade med att vi däckade i våra sängar innan klockan 22.00. Haha, men det var himla skönt efter en sån perfekt dag!
Idag blev det en sväng på stan här i Övik innan det var dags för Katarina att styra mot Lycksele igen.
Tack alla inblandade för en jättekul vecka!

Nu är det bara en jobbhelg kvar innan jag sticker från Övik, och styr mot Lycksele jag också. Sen så får vi se hur länge jag stannar där denna gången. Men det lär bli mer än några veckor bara iaf. Jag vet inte riktigt om jag vill vara kvar här i Övik längre. Efter skolan är färdig blir det nog att dra vidare mot något nytt spännande ställe! Längtar redan, fast det är nått år kvar. Men men, jag får stå ut ett tag till...

Nej, nu ska jag göra mig någon mat!
På återseende.

All that you need now is in

your soul and you can do this

Come morning light, the sun is going down.

I en timme har jag skrivit, suddat och skrivit om detta inlägg. Jag kommer ingenstans. Har även försökt skriva på papper, men de slutar bara i papperskorgen..
Vad vill jag få ur mig? Jag önskar jag visste själv, men antar att det blivit för mycket i skallen så ingenting kan komma ut istället. Typ förstoppning i hjärnan, kan man ha det?

Jag känner mig arg, ledsen, glad, ivrig, ensam och rädd på samma gång.
- Arg, på er som fick/får mig att tvivla på mig själv och tro att jag inte duger.
- Ledsen, över att jag inte tar tag i mitt liv och följer mina drömmar fullt ut.
- Glad, för de fantastiska människor som står vid min sida i regn och solsken.
- Ivrig, på att se vad framtiden bär i sitt sköte.
- Ensam, för att jag bor långt ifrån alla de människor jag älskar mest och för att jag bor i en stad som helt plötsligt känns väldigt främmande och skrämmande.
- Rädd, för förändring.

Förvirrad tjej? Men skoja inte...

But that was then, and this is now.

Har så himla mkt att skriva egentligen! Men först av allt vill jag börja med att ännu en gång säga GRATTIS till världens bästa storebror som i lördags fyllde 30 år. Du är så himla bra, på alla sätt och vis, och jag är verkligen lyckligt lottad som får ha en sån underbar storebror som dig!
Mina syskon är verkligen det viktigaste i mitt liv, och jag skulle inte för något i världen vilja byta. Trots våra bråk ibland så älskar jag er mest av allt!

Nu ska jag strax dra iväg till jobbet, en natt kvar av två. Och imorgon åker jag till Stina i Sundsvall, kommer bli huur mysigt som helst. Bara ta de lugnt, gå en sväng på stan kanske och sen kolla lite artister och hänga i öltältet resten av kvällen.
Dock är jag bara ledig en dag så det blir att åka tillbaka på torsdag och jobba.

Nej, nu måste jag hoppa in i duschen!
Tjingeling

I just wanna throw my phone away
Find out who is really there for me

Nothing's ever really as it seems.

Hittade igår en låt som verkligen ramar in alla mina känslor på samma gång.
Det är en låt av Lily Kershaw, och det känns som hon sjunger direkt från mitt hjärta och mina känslor. Hon satt ord på allt det som snurrat i mitt huvud under sista tiden.

Jag vet lixom inte om jag mår bra eller dåligt. Jag mår varken eller, lite nollställd kanske man skulle kunna säga.

Pratade med några vänner härom kvällen, och det enda jag fick ur mig som verkligen satte ord på mina känslor var: "Jag vet inte vart jag hör hemma. Jag känner mig varken hemma i Lycksele, eller i Övik".

Jag har en lägenhet i Övik och mitt barndomshem i Lycksele, men inget känns just för tillfället helt rätt. 

Den där tryggheten man känner när man inser att man har allt man behöver infinner sig inte på något av ställena. 

Jag antar att mitt pendlande Övik-Lycksele, kommer pågå nu ett tag.

Tills jag hittat hem.

Well I knew what I didn't wanna know

And I saw where I didn't wanna go

So I took the path less traveled on

And I'll let my stories be whispered

When I'm gone.

                                                                                   

Well in this life you must find something to live for

Cause when the darkness comes a callin'

You'll go back to where you were before

Cause this life is as fragile as a dream

And nothing's ever really as it seems.

Well I lost my innocence when in I let him dive

But the way that he looked at me

Made me feel alive

And now I know nothin' at all

But the release that comes when you're in mid fall.

Lily Kershaw - As it seems

"Här i ditt tomma hus, ger jag livet."

"Det en gång sagda blir alltid sagt
och står till tidernas slut,
och ingen ångestnatt har makt
att plåna det ordet ut."

Karin Boye 

Take this sinking boat and point it home.