Tomma nätter, tomma drömmar.

Helt sjukt vad livet kan ta drastiska vändningar ibland. Jag hinner inte riktigt med i kurvorna och slängs fram och tillbaka som ett löv på vägen.

Jag önskar jag kunde vara en "hårdare" människa som inte tar åt sig så fruktansvärt lätt. Jag tar illa upp av minsta lilla vilket känns i hjärtat. Det börjar bli himla ärrigt det där hjärtat nu.

På söndag blir jag 23 år, men varför känner jag mig fortfarande som 16? Stannade jag där någonstans mentalt eller? Eller är det någon slags försvarsgrej för att slippa växa upp?

Nej, natt-tankar för aldrig något gott med sig. Godnatt...

Give me the freedom to think

I have a right to be heard

To be seen, to be loved, to be free

To be everything I need

To be me, to be safe

To believe in something

And all I ever needed was someone to come around.

När färgerna mattats av..

Sitter i Örnsköldsvik, i min lägenhet. MIN underbara stad, MIN underbara lägenhet. Och ingenting känns som det brukar när jag kommer "hem". Det känns helt plötsligt inte som hem längre?
Jag stod på torget idag, tittade mig omkring, och såg alla människor. Människor som stressar från lunchen till jobbet, skolungdomar som precis börjat om skolan, alkisarna som alltid suttit på samma bänkar. Och det slog mig - det här är inte staden jag förälskade mig i för två år sedan. Den där forna glansen med en ny stad är som bortblåst.
Vad har hänt med mina drömmars stad?
Förmodligen försvann den i och med att mina fina vänner flyttade härifrån. Staden är inte lika vacker ur en ensam synvinkel..

Lunchade med världens bästa Stina, och OJ vad jag saknat den tjejen.
Det tog emot att säga hejdå, för jag vet inte när vi ses igen. Hon flyttar snart till Sundsvall och när jag kommer tillbaka till Övik igen är hon borta. Min fina fina vän...

Var och när kommer mitt hjärta känna sig hemma igen?

Hello darkness my old friend.

Nu var det ett tag sedan jag skrev. En välbehövlig paus från allt kanske man kan säga.
Mitt liv rullar på precis som det ska och jag har mått ovanligt bra på sista tiden. Jag har släppt massor av saker som legat gömda i hjärtat och skavt.
Jag kan vakna med ett leende på läpparna, och det är en ovanlig känsla. Nu är det faktiskt min tur, äntligen!

Men fortfarande kan dom där kvällarna komma, när det värker till lite extra i hjärtat. Ikväll är en sådan kväll.. Ensamheten tränger sig på som en ovälkommen gäst, och mörkret känns mer skrämmande än vanligt.
Tänk när man var liten, när det mest läskiga med mörkret var monster i garderoben eller spöken under sängen. Nu när man blivit äldre innehåller mörker så mycket mer än monster och spöken, det innehåller verkligheten och den där ensamheten vi alla kan känna ibland.

Imorgon är en ny dag, och det ljusnar snart ute. Och med ljuset försvinner mörkret.
Jag tänker inte låta mörkret skrämma bort mig, jag är starkare än så, även om hjärtat värker till lite extra ikväll.

I remember tears streaming down your face when I said I'd never let you go.

Godmorgon! Eller ja...
Sista passet för denna sommaren på kirurgen i Övik. Ikväll bär det hem mot Lycksele igen.
Det är konstigt ändå, trots att jag är väldigt ensam här, och har längtat hem till vännerna i Lycksele nu på sista tiden. Så kommer jag nog också att sakna lite av den här ensamtiden här.
Dom där kvällarna med musik, tända ljus och en kopp te bara för mig själv.
Men till hösten kommer jag tillbaka till min lilla lila låda :)

På återseende Övik! :)

Follow your heart and nothing else

Sådärja, då har snart denna vecka gått också. Och vilken vecka det har varit!
Har nog inte haft såhär mycket besök som jag haft i veckan på länge.

Först kom Elin och Lisa hit i söndags, och stannade till måndag morgon. Vi åt middag på olles, tog en promenad, spelade lite minigolf, såg film och pratade massa "strunt". Haha
Sen jobbade jag en sväng på tisdag, och efter jobbet kom Katarina hit och hälsade på. Det blev en rätt så tidig kväll, då vi dagen efter åkte till IKEA och körde en heldag med shopping. Och oj vad vi sprang runt i alla affärer. Tror nog vi tog ALLA affärer på Birsta köpcenter ;)
Sen stod en utekväll på schemat när vi kom hem, men nej. Det slutade med att vi däckade i våra sängar innan klockan 22.00. Haha, men det var himla skönt efter en sån perfekt dag!
Idag blev det en sväng på stan här i Övik innan det var dags för Katarina att styra mot Lycksele igen.
Tack alla inblandade för en jättekul vecka!

Nu är det bara en jobbhelg kvar innan jag sticker från Övik, och styr mot Lycksele jag också. Sen så får vi se hur länge jag stannar där denna gången. Men det lär bli mer än några veckor bara iaf. Jag vet inte riktigt om jag vill vara kvar här i Övik längre. Efter skolan är färdig blir det nog att dra vidare mot något nytt spännande ställe! Längtar redan, fast det är nått år kvar. Men men, jag får stå ut ett tag till...

Nej, nu ska jag göra mig någon mat!
På återseende.

All that you need now is in

your soul and you can do this