Ja, jag börjar helt enkelt om från början - som jag nog gjort så många gånger förut.
Min gamla blogg blev bara uttjatad, jag kände att det blev svårt att gå in där, och se alla gamla inlägg och sorgen som fanns där just då. Därför vänder jag blad, och börjar om på nytt.
Idag finns jag i Ö-vik, en stad som jag så många gånger tänkt att jag en dag velat bo i, och nu gör jag det. Jag stormtrivs som fisken i vattnet och har hittat mig otroligt fina vänner och känner att jag faktiskt för en gångs skull gör något bra, för min egen skull.
Den 20/8 2010 packade jag mitt pick och pack och flyttade till en helt ny stad, och för första gången stog jag på egna ben helt ensam. Oskar bodde hos mig första veckan så jag hann bo in mig lite, men sen poff så blev de tomt och jag var själv.
Första tiden kände jag mig nog som alla andra studenter i en ny stad - världens mest ensamma människa.. Och det blev otaliga timmar i telefon med familjen och Oskar. Men så småning om träffade jag vänner, kom in i skolan och kände att det var HELT rätt.
Visst går dagarna upp och ner, man känner att man bara vill hoppa av och lea loppan ett tag, men för vilken inkomst skulle man lyckas? Jag är samtidigt som jag är otroligt glad för att jag började skolan, enormt glad för de åren jag jobbade direkt efter gymnasiet. Jag tror inte att jag hade pallat detta om jag kom direkt från noll arbetslivserfarenhet.
Något som dock värker i mig varje dag, det är att jag och Oskar nu lever ca 10 mil ifrån varandra, och vi träffas inte längre varje dag som vi tidigare var vana vid. Jag är glad på ett sätt, att vi får uppleva detta på egen hand, så vi hinner ta tillvara på nya vänner och upplevelser, men visst gör det ont att veta att man inte - när man känner för det - bara kan somna brevid varandra, trösta varandra när saker inte är lika kul som man trott osv. Men jag vet, och jag hoppas att vi en dag kommer att komma tillbaka till sambolivet tillsammans.
Så, för att göra en lång historia kort (host) så har jag nu gått en termin på sjuksköterskelinjen här i Örnsköldsvik och jag trivs. Visst skulle jag behöva lägga ner lite mer tid på skolan, men hur svårt är det inte ibland att bara ta sig i kragen och göra något åt det! Men - jag kommer klara dessa tre år, och jag ska göra det med bravur, för det har jag lovat mig själv, min familj och alla mina andra nära och kära. Jag ska visa, att jag kan även om många tvekat.
Men, på tal om plugg så borde jag nog läsa på anatomi och fysiologi nu, istället för att blogga.
Så därför säger jag tack och hej för idag, vem vet när nästa inlägg kommer. Imorgon - nästa månad eller kanske om ett år? Jag jobbar på att försöka uppdatera så ofta jag kan!
Så, på återseende.
Tjingeling
HEEEEEEEJ :D :D
SvaraRaderaNi tre gör så att jag stormtrivs här! Tack för det :D
kram
Åh du gör en stooor del att jag trivs så bra också! Tycker så mkt om er ^^ Kraam
SvaraRadera