söndag 6 februari 2011

Släkten är värst (bäst)

Fick lite bilder av mamma idag från min mosters 50 års-kalas som hon hade igår, och åh vad ont i amgen jag får av att veta att jag inte var med. Jag älskar min släkt, kunde inte fått det bättre. Både på mammas och pappas sida.
Jag blir glad när jag ser bilder på dem, men det gör ont att veta att jag itne var med. Nu när man börjat plugga märker man av att familjen och släkten får lida lite, både iom släktfesten för Gerd och för familjen hemma som hller på renovera om.
Iom att jag är målare, så kan jag ändå en liten del om hantverksyrket och jag kan lite om de mesta, snickra och måla (dock kan jag inte allt för mkt inom snickeriet men...), och det känns taskigt att inte vara där och hjälpa mamma och pappa...

Nej, jag ska sluta tycka synd om mig själv nu och ta tag i mitt liv!!!

På återseende

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar