Idag är en sån dag där jag känner att jag bara springer i uppförsbacke med motvind. Jag antar att det kommer att komma flera sådana backar efter vägen, och jag antar också att jag måste kämpa mig upp för backen trots att jag inte vill.
För er som inte förstår nånting så har jag och Oskar skiljts åt som ett par, men är nu nära vänner. Jag uppskattar att vi kan vara vänner och jag tror att det är väldigt bra. Vi har ändå varit tillsammans så pass länge och skapat en vänskap i varandra som få har. Han känner mig som ingen annan och kommer nog alltid känna mig bäst.
Men just nu passade de inte för oss, det var inte vår tid just nu bara. Vem vet, en dag kanske - men som sagt, inte just nu iallafall.
Men även fast vi fortfarande är vänner och pratar med varandra, så kommer dagar som helt enkelt är mycket tuffare än andra. Då allt man vill bara är att det ska vara som vanligt.. Men jag antar att jag måste acceptera dessa dagar också, de är en del av livet precis som de bra dagarna.
Oskar, du betyder allt för mig. Och jag finns alltid här för dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar