Upp och ner

Jag vet inte vad jag hamnat i för sorts spiral just nu. Jag finner bara ingen mening med någonting just nu. För att tala klarspråk så mår jag sjukt otroligt dåligt. Jag kan inte minnas jag hade en sådan här dipp sist. Kanske var det när jag var i 16års åldern?
Jag känner inte att jag orkar någonting, mitt liv har otroligt mycket jag kan glädjas över, men på något underligt vis kan jag bara inte hitta ända fram till lyckan.
Igår sa en vän till mig "Julia, det var längesen jag såg dig såhär glad. Du ser lycklig ut!", och jag kan nog säga att just i den stunden, hittade jag nog en liten del av den lycka jag haft så många gånger förut.
Sen jag och Oskar gjorde slut har mitt liv varit fruktansvärt upp och ner, och jag är otroligt glad att jag haft fina omtänksamma människor runt mig i dessa stunder.
Men på något sätt har jag skjutit lite på alla jobbiga tankar och känslor ett bra tag nu, och idag kom dom - som ett bombnedslag slog dom ner i min kropp.
Jag har en jättejobbig känsla i magen, den förtär min kropp. Och jag kan inte få ut den. Vad gör man?

Många kommer reagera när jag skriver såhär, men just nu ser jag ingen mening med livet överhuvudtaget. Som sagt, jag minns inte sist dessa tankar besökte mig såhär och inte ville gå hem. Visst, jag är inte direkt en jättestabil människa. Jag har väldigt många upp och nedgångar. Men just i denna stunden, känner jag ingen livsvilja..
Jag borde kanske inte skriva detta på en blogg, där alla människor kan läsa, och beskåda mitt allra innersta. Men någonstans måste jag sätta ord på tankarna, och jag måste få ur mig allt som gör ont. För jag har så fruuuktansvärt ont inuti.

Jag vill inte ha sympati, det handlar om mig själv, och mina tankar om mitt liv.
Idag vill jag inte leva..