När färgerna mattats av..

Sitter i Örnsköldsvik, i min lägenhet. MIN underbara stad, MIN underbara lägenhet. Och ingenting känns som det brukar när jag kommer "hem". Det känns helt plötsligt inte som hem längre?
Jag stod på torget idag, tittade mig omkring, och såg alla människor. Människor som stressar från lunchen till jobbet, skolungdomar som precis börjat om skolan, alkisarna som alltid suttit på samma bänkar. Och det slog mig - det här är inte staden jag förälskade mig i för två år sedan. Den där forna glansen med en ny stad är som bortblåst.
Vad har hänt med mina drömmars stad?
Förmodligen försvann den i och med att mina fina vänner flyttade härifrån. Staden är inte lika vacker ur en ensam synvinkel..

Lunchade med världens bästa Stina, och OJ vad jag saknat den tjejen.
Det tog emot att säga hejdå, för jag vet inte när vi ses igen. Hon flyttar snart till Sundsvall och när jag kommer tillbaka till Övik igen är hon borta. Min fina fina vän...

Var och när kommer mitt hjärta känna sig hemma igen?