lördag 19 november 2011

Dagens make-up

Här kommer kvällens make-up, en lila/beige blandning. Kollade in Linda Hallbergs blogg och hittade denna som hon hade gjort idag, och insåg att jag hade i stort sett alla hennes skuggor, så det var bara att köra på! :D





Här är orginalet:

Okej, jag kan inte säga att min blev lika awesome som hennes, men övning ger färdighet!
(bild tagen från http://nyheter24.se/modette/lindahallberg/)

fredag 18 november 2011

So I keep living, 'cause the feel's right

Ingen dagens make-up idag, för jag ser ut som ... ja, det vill ni inte ens veta.
Men det spelar faktiskt ingen roll, för idag är en bra dag - hur jag nu än må se ut! Jag klarade duggan, vilket nu ger mig 4 gratispoäng till sluttentan i dec. Har inte haft sådär jättebra resultat på tentor hittills så detta gav mig verkligen en boost till att fortsätta kämpa på. För jag ska klara detta, och jag ska nå mitt mål - barnmorska, alternativt neonatalsköterska. Detta har varit min dröm länge och jag vill verkligen nå dit. Lite "bumps in the road" måste man väll klara av, livet ska inte vara enkelt jämt.

Ikväll blir det myskväll med mig själv. Förr kunde jag verkligen inte vara ensam, var hela tiden tvungen att umgås med någon eller ha någon hos mig jämt. Men kan faktiskt säga att jag mer och mer börjat uppskatta och värdesätta lite ensamtid. Ibland kanske jag tycker det är lite väl skönt så jag stänger ute folk som faktiskt betyder mycket, men jag tror det är i perioder man känner såhär - och nu ska jag faktiskt njuta av att vara själv! Kanske även hinner med någon promenad ikväll, får se om jag sätter mig en stund i hamnen och bara filosoferar lite. Får försöka hinna dit innan alla partymänniskor börjar ska gå på Harrys ;)

Nej, nu ska jag kila!
Ciaaooo
Nothing to fear but fear itself

torsdag 17 november 2011

Dagens make-up x flera

Har varit dålig på att lägga upp dagens make-up inlägg på sista tiden, men har ändå varit duktig på att fota, så här kommer några som jag missat att lägga upp:


En vit/rosa make, en rätt skön vardagsmake, dock med lite tjockare eyeliner.

En lila sotning, roligt alternativ istället för att enkelt sota med svart.

En guld/lila festsminkning.

En rosa/lila make, lite höstig och mysig tycker jag.

Denna bilden är inte den charmigaste på mig, men ville bara lägga upp en bild på min nya frilla, som jag totalt tokälskar, lättskött och jag trivs som fisken i vattnet med kort hår. Visst saknar jag mitt långa hår också, men detta är nog mer jag än det långa.

Jag fick ett presentkort av Anna-Sara, Mona-Lisa och Maggan på make-up store när jag fyllde år, och det använde jag för att köpa en metallic lila ögonskugga som jag totalälskar, därav de många make-up'erna med lila. Haha, och tkr mina ögon matchar den lila ganska bra också. Dom blir lite mer blåaktiga när jag använder lila, and i like it :)

Vad tänker du med, människa!?

Sitter o kikar på "unga mödrar" på kanal5 och känner hur sjuukt irriterad jag blir. Det är en tjej som bott på mödrahem ett tag med sin bebis, och nu får hon prova bo själv i lägenhet några dagar, och vad är det första hon gör? -Joo hon festar sönder med sina vänner och lämnar bebisen (som dessutom har ögoninflammation och är sjuk) med en kompis som ska sitta barnvakt.
Visst, jag säger ingenting om att föräldrar festar och har kul med sina vänner trots att de har barn, MEN jag tycker någonstans får gränsen faktiskt gå. Har man bott på mödrahem för att man har problem med att sköta hushållet runt bebisen så tycker iallafall jag att man ska ta det väldigt försiktigt. ÅÅÅH, jag ska inte se sådana här program, blir bara arg och irriterad.
En annan mamma pratar om att hon ska sluta röka, men enbart för ekonomins skull. Pappan säger "Jag vill sluta för att det är ohälsosamt, men också för att vi snart har två barn och vi måste tänka på dem" och då svarar mamman med "Jaa fast mest är det ju för ekonomins skull..." Alltså på allvar, hur blåst får man vara?
Detta är bara min åsikt, men jag tycker på något sätt att om man skaffat barn får man ta ansvar för det beslutet också. Och behandla barnet med största respekt och ömhet, men jag tycker inte att dessa två mammor verkar göra det.

Punkt, nu tillbaka till plugget.

onsdag 16 november 2011

Farewell, somebody is gonna miss you.

Sitter och tittar på gamla kort sen jag var yngre. Jag anser inte mig själv som gammal direkt, jag är bara 22 år, men ändå lider jag av enorm åldersnoja?
Och shit vad mkt man förändrats på bara några år? Både utseendemässigt och psykiskt, det är nästan läskigt. Många prioriteringar är helt annorlunda nu jämfört med för 3-4 år sedan.



18 år vs. 22 år.

Visst, det är inte jättemånga år mellan 18 - 22, men det är så otroligt stor skillnad.. Känner knappt igen mig själv.
Suck, det är som dom säger. Efter man fyllt 20 går det bara utför...

Call me a sinner, call me a saint.

Shinedown - Call me

Det spelar ingen roll hur många gånger jag lyssnar på den låten, den kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat på något vis. Den förknippas med fina minnen, ett gammalt kapitel av mitt liv.

Ett minne jag har som jag förknippar med just denna låten var en kväll/natt, i en stuga, en bit från Lycksele. Just detta minne kommer jag bära med mig hela mitt liv, för det var nog en av de roligaste och härligaste kvällarna i mitt liv.

Vi bestämde oss, ett gäng ungdomar från Lycksele att sätta oss på cyklarna för att cykla några km ut till en väns stuga, där vi skulle festa, grilla, bada och bara ha kul tillsammans. Det var mitten på augusti -09 och det var otroligt varmt ute, jag vet inte om jag kan minnas att jag varit med om en så varm och fin kväll någonsin, varken förr eller senare. Vi badade, skrattade, sjöng och lekte lekar hela den natten, för att sedan framåt morgonen sätta sig på cyklarna igen och cykla hem.
Detta var andra sommaren efter studenten (för de flesta av oss iallafall) och jag kan nog inte minnas att jag någonsin känt mig sådär lycklig och fri som jag gjorde precis i den stunden. Jag var så otroligt lycklig över att jag fick spendera en av de finaste dagarna med människor runt mig som jag älskade över allt annat, och som älskade mig lika mycket tillbaka.
Det jag nog egentligen ville säga med detta inlägget var:

Tack till er, ni fina vänner som skapade ett oförglömligt minne som jag alltid kommer att bära med mig.
Oskar, Daniel, Jonatan, Joakim, Robert, Camilla, Lisa, Sandra, Elin, Amanda.

I finally put it all together, nothing really lasts forever.

tisdag 8 november 2011

Saknad


Guuud vad jag saknar denna lilla gosplutt!
Längesedan jag träffade henne nu, och känner hur sjukt otroligt mycket jag längtar efter henne. Jag som aldrig egentligen varit någon såndär "barn-människa" blev som förbytt när denna lilla skrutt kom till världen. Jag har ALDRIG någonsin känt sån otrolig kärlek till en människa förut.

Fasters lilla skrållis