I pick up the pieces that are left of me to find.

Långt mellan gångerna jag skriver. Egentligen borde det vara lättare än vad det är att ta sig tid att sitta ner och skriva en rad eller två här. Konstigt det där. 

Men här ligger jag i soffan, med tvn på i bakgrunden, med hörlurarna på som spelar gammal nostalgimusik - Håkan Hellström, Kent, Slagsmålsklubben osv osv. 

Jag tror jag kommit till nått vägskäl i livet, samtidigt som jag har fruktansvärt svårt att släppa det gångna, så är jag lite rädd för att ta steget in i det nya. 

Jag började ikväll tänka tillbaka till somrarna jag spenderade i underbara Värmland med fantastiskt roliga människor, och hejbara vilka härliga somrar jag hade. Jag ser fortfarande tillbaka till den tiden med ett leende på läpparna. Samtidigt så kan jag komma ihåg glimtar av att jag mådde fruktansvärt dåligt under den tiden.. Men konstigt hur man i efterhand oftast bara kommer ihåg alla dom där bra stunderna, det är som om hjärnan bara totalt blockerar och försöker radera alla de dåliga minnen.

Det är konstigt egentligen, när man vuxit upp och ser tillbaka på tonåren och alla problem man tyckte man hade då så blir man ju lite full i skratt. Tänk om man visste då vad man vet nu.. Jaa...

-

Som sagt, jag sitter fast i något slags mellanting just nu. Jag är inte riktigt redo för "vuxenlivet" (De tre V'na), men samtidigt kan jag ju inte gå omkring och låtsas att jag fortfarande är 16 år. 

Jag undrar vad som händer härnäst? Vad kommer nästa kapitel att innehålla? Jag väntar med spänning!